När liten blir stor
För 18 år sedan blev jag storasyster till världens charmigaste lilla unge. Jag kommer ihåg som det var igår när mamma och jag var hemma på morgonen och gör vid oss för jag ska åka väg till min dagmamma tror jag det var. Innan vi åker så pratar mamma med mormor i telefon. Rätt som det var får mamma värkar och ger då telefonen till mig. Jag kommer ihåg att mamma lutar sig mig skänken i hallen och andas jätte snabbt. Mormor berättat för mig vad som händer samtidigt som jag är rädd och orolig för mamma. När värken var över gav jag luren till mamma igen.
Andra, tredje, fjärde gången det hände visste jag vad jag skulle berätta för mormor, och mormor tyckte jag var jätte duktigt som stod bredvid mamma och klappade på henne. Min styvpappa om jag minns rätt hämtade mig och körde mig till dagmamman sen körde dom iväg till sjukhuset och vips så var lillebror till världen. Jag kommer ihåg hur stolt jag var att jag "hjälpte" mamma genom värkarna och att mormor hela tiden sa att jag var duktigt. Jag kände mig stor. Jag kände mig som en storasyster.
Så med det vill jag bara säga att jag kan inte i hela världens namn förstå att min lillebror är 18 år. Han ska ju vara liten. Jag ska ju klä ut honom i mina dockkläder och trycka ner honom i min barnvagn. Vi ska sitta på mitt rum och leka med action-man och Barbie. Lägga en madrass i trappan och åka kane (OBS! detta var bara något vi gjorde när mamma inte var hemma, hehe)
STORT grattis på din dag killen <3
Imorse fick jag frukost av kära Gustav. Blev en löparrunda på 3km imorse. Sakta men säkert blir det fler kilometrar. Nu ska jag klä på mig och bege mig till jobb. Lagom roligt i detta vädret.
Anonym
Ni verkar vara så himla gulliga mot varandra. Sött! :-)
