Först när jag läste det kom klumpen i magen. Panikklumpen som är så fruktansvärd. Panikklumpen som jag vill slita ut ur min mage, rulla ihop till en boll och kasta långt åt hellskotta. Men nästan direkt efter övergick den till att jag blev äcklad istället. På någon sätt så blev jag äcklad av dig. Det är inte dina ord. Du skriver inte så egentligen. Men vi har ju fått svart på vitt nu att du är inte den du en gång var, och det känns så skönt att det blivit så. Då är det lättare för mig att acceptera. Du är inte den jag en gång var kär i. Du har förändrats och det är inte till det bättre. Jag älskar dig ännu och det kommer jag förmodligen alltid att göra. Men på den nivån du ligger på nu. Mhhmhh, nope, där är inte jag.
Jag ligger lite högre upp.
Lite bättre. Det får mig att få styrka.
Jag är värd mer!

Ibland skrattar jag åt ditt beteende & dig.
Det är skönt! För jag orkar inte gråta.