Nu ska jag ändra serie till OC och tvinga katten att ligga och mysa med mig och invänta mannen i hemmet. 

Jag vet att vi klarar detta, allt kommer bli bra. Inom sinom tid bara, men det kommer bli bra. 

Efter läkaren igår ringde Jimmy och frågade om vi ville fika. Blev fika på systrar och böner. Pratade skit, solade och hade det asbra. Blev sugna på glass, köpte glass och krängde den. Mm gott! Jimmy valde dock gammeldagsvanilj (?). Vem fan väljer gammeldagsvanilj när det finns tusen andra sorter? - nä, minuspoäng där!

Efter det frågade Olivia mig om jag ville följa med henne till Sanna och bada jacuzzi, såklart och så mysigt. Satt och såg solnedgången och bara njöt av kvällen. 

Andra, tredje, fjärde gången det hände visste jag vad jag skulle berätta för mormor, och mormor tyckte jag var jätte duktigt som stod bredvid mamma och klappade på henne. Min styvpappa om jag minns rätt hämtade mig och körde mig till dagmamman sen körde dom iväg till sjukhuset och vips så var lillebror till världen. Jag kommer ihåg hur stolt jag var att jag "hjälpte" mamma genom värkarna och att mormor hela tiden sa att jag var duktigt. Jag kände mig stor. Jag kände mig som en storasyster. 

Så med det vill jag bara säga att jag kan inte i hela världens namn förstå att min lillebror är 18 år. Han ska ju vara liten. Jag ska ju klä ut honom i mina dockkläder och trycka ner honom i min barnvagn. Vi ska sitta på mitt rum och leka med action-man och Barbie. Lägga en madrass i trappan och åka kane (OBS! detta var bara något vi gjorde när mamma inte var hemma, hehe)

STORT grattis på din dag killen <3

Imorse fick jag frukost av kära Gustav. Blev en löparrunda på 3km imorse. Sakta men säkert blir det fler kilometrar. Nu ska jag klä på mig och bege mig till jobb. Lagom roligt i detta vädret. 

Nu ska vi sätta på en film och jag ska krypa så långt in i gustavs famn som jag bara kan. Det var länge sen vi hade en kväll för oss. 

Jag har börjat ta tag i min träning och kost igen. Nu har jag haft ett uppehåll på ca 6 månader (rimligt), så nu är det fasiken dags. Har börjar springa vilket är väldigt underskattat. Gud så skönt det är! Mitt mål är trelleborgloppet 1 mil. Vilket är ett stort mål för mig då min kondition är lika med noll. Nästa år vill jag klara av både sydkustloppet och Göteborgsvarvet. Det känns som jag behöver ha något annat att fokusera på. Så eftersom jag kan det glömma att bli fit och vältränad så får det bli löpning. Man kan nämligen tro att det var jag som uppfann godiset, eftersom det är to die for! Men så är inte fallet , jag bara älskar det. Därav blir det inte något fit med denna kropp. Jag får helt enkelt stå ut med allt rullt.

Men fan, nä Malin kom igen nu. Kan alla andra bli vältränade så kan du. 

Jag vill verkligen klara detta, vill verkligen. Jag är så trött och hatar tanken att alltid försöka stå på ett visst sätt för att se smalare ut och dra in magen. Jag hatar tanken att jag inte kan bära alla kläder jag vill för jag tycker jag ser för stor ut. Jag vill känna mig bekväm i princip alla kläder, jag vill inte känna mig obekväm. För när man känner sig obekväm i det man har på sig så känner man sig ful, och känner man sig ful har man inte roligt, har man inte roligt vill man inte vara med. 

Jag stirrar mig blind på vågen och det måste jag sluta med. Jag väger mindre än vad många tror, för jag ser ut till att väga mer. Men denna kropp bär noll kilo muskler. Endast fett. 

Nä lite taggning nu Mallan, you can do it! 

Nä nu blev jag deprimerad av allt prat om vikt, fett och mög. Men ibland måste jag ha lite sånna här inlägg för att motivera mig själv, och det får ni leva med. 

Imorse när jag skulle gå på toaletten hittade jag vår lilla mise här. Sötaste!

Nu ska jag ta på mig och bege mig till jobb. 

Idag vaknade vi båda på dåligt humör. Eller speciellt jag ..

Tog oss en morgonpromenad för att bli lite pigga, åt frukost och en gick Gustav till jobb. Jag ligger i sängen och tittar ut på solen som skiner och en blåa himlen. Men det finns ingen ork i denna kropp. 

Ingen alls..

Idag är en sån dag då tankarna mördar ens hjärna så man bara vill sova för då slipper man tänka. Jobb orkar jag inte heller idag .. Idiot dag - försvinn!

Det är negativa Malin idag. Usch!

Har louisa på bröstet. Hon borrar in sitt huvud i min hals och lägger snällt hennes tass över min kind. 

Fina lilla misen. 

Idag är jag så attans trött och fruktansvärt ont i mitt huvud. Har legat pall i soffan sen 08.30.  Tanken var en löparrunda innan jobb men har inte kunnat frukostera då mitt huvud har sprängts i småbitar och nu måste jag tvinga mig till jobb mot min vilja.  

Ibland undrar jag om ens liv redan är förbestämt, fast man inte vet om det. Som ett simsspel ungefär..

Vem tror på ödet? Har allt som händer en mening? Ska man bli klockare för vissa saker som sker eller det är bara en påminnelse på att uppskatta livet mer.  Jag är en människa som tänker väldigt långt fram, grubblar, funderar, försöker komma på lösningar innan ens problemet har skett, oroar mig för saker som inte är bekräftade eller ens relevanta för tillfället. Oron över att inte få leva mitt liv exakt som jag vill leva det. Men vem kan påverka det? - jo jag! Jag kan inte påverka allt och det är nog det som skrämmer mig. Att inte ha kontrollen över sin egen kropp och få bestämma över vissa saker. Mitt tänkande har lett mig in i en ond cirkel av negativa tankar och noll positivitet alls. 

Igår var vi hoa veterinären med henne. Hon skrek som bara den när dom undersökte henne. Usch, gjorde ont i hjärtat att höra. Sjukt att man redan är fast vid henne och ändå här vi bara haft henne i fyra dagar. 

Gustav har tjatat att han vill skaffa katt och har velat ha en hane som ska heta Loui, dvs efter Loui Eriksson.. 

Men eftersom vi fick en liten flicka så var ju inte det riktigt passande så då fick det bli Louisa helt enkelt.