Naglarna fixade, håret färgat, det mesta inhandlat och snart är vi redo för tre underbara veckor på andra sidan jordklotet. 5 arbetsdagar till sen är det semester i 23 dagar. Nu är det endast 2 timmar kvar på jobb sen ska jag hem till min sambo och mysa till lets dance. 

Jag är en tänkare. Jag tänker och grubblar på allting. Saker som inte ens går att grubbla över grubblar jag över. Miljontals tankar springer runt i mitt huvud och stjäler energin från mig. Det är så mycket som jag vill och jag vill att det ska hända dirket, gärna nu. Jag tänker på saker som jag inte ens kan påverka. Kan inte dessa jäkla energitjuvar bara försvinna. Varför kan jag inte bara låta min energi gå till saker som jag kan påverka och som gör mig glad. Ikväll fick jag verkligen en panik attack. Jag trodde helt allvarligt att det skulle hända mig något eller någon i min närhet. Fick ett tryck över bröstet och jätte svårt får att andas. VAFAN! 

Godmorgon tisdag! Nu ska jag gå upp och göra mig en stor kopp kaffe och dricka en av dom hör dumma sopporna som jag håller på med. Två dagar avklarade, tio kvar. Beachen om två veckor. Ångest delux!

Har enligt mig varit en helt perfekt och händelserik helg. Fredagen blev det Elysse med Jimmy och Sofie. Jag sa till mig själv att äta sakta och lugnt för att inte bli mätt så fort.

Godmorgon fredag!

Jag startade denna bloggen med ett syfte för nästan 2 år sedan och det var att jag skulle få skriva av mig när jag mådde som sämst. Jag vill egentligen bara skrika högt och rakt ut. Sparka med benen och falla ihop på golvet i gråt. Jag gjorde inte det, jag höll mig stark. Fast när jag var själv då kunde tårtorna flöda bäst fan dom ville men utåt, då var jag stark. Tack vare alla min fina vänner och familj som peppade mig så är jag nog idag världens lyckligare människa. Men då var paniken då av att inte ha kontrollen, kontrollen över mitt liv. I början av mitt bloggskrivande här i denna blogg så var jag väldigt öppen med vad jag kände och hur jag mådde. Jag skrev precis det som föll mig in och efteråt kändes det så attans bra. Som om stenen lättat från bröstkorgen. 

Snart är det dags. Jag längtar som en dåre. Jag går in på appen varje dag för att se hur många dagar det är kvar. Ibland till och med flera gånger per dag i hopp om att antal dagar ska ha minskat. 

Alla hjärtans dag firade vi med 3 rätters på en restaurang i västra hamnen. Super god mat, verkligen! Rekommenderas starkt. Kommer dock inte ihåg vad restaurangen hette, haha. Sen åkte vi hem och la oss i sängen och kollade på film. 

Godeftermiddag på er! Ställde klockan på 8 idag för att för en gångs skull skulle komma upp i tid..

För exakt två år sen turade vi till Tyskland då jag får ett samtal från styvmamma Cissi som berättar att jag blivit moster. Även fast Josef inte är mitt kött och blod så är han faktiskt det ändå. Den känslan när hon ringer och berättar det var helt underbar. Tänk att min Alexandra som jag haft i mitt liv sedan jag var ca 7 år har blivit mamma. 

Okej nu har jag varit ute på en pw på 8km. Jag är så död i mina ben. Alltså helt ärligt Malin, du gick inte ens fort. Skärp dig!

Jag är glad idag för idag har jag och Gustav gjort en god gärning. Vi var ute i stan idag och så hittade vi en plånbok. Tittade i den som innehöll massvis med 500:- lappar, visakort och såklart körkort. Det var en gubbe som var 85 bast som tappat den. Letade upp hans nummer på eniro, ringde ett antal gånger men utan svar. Vi bestämde oss för att leta upp denna gammal farbror. Synd om honom att han antagligen inte kunde ta sig hem eftersom hans jojo-kort fanns i plånkan och att gå ända hem till Lycko persväg Ibsen åldern så hade han nog tuppat av på vägen. Vi kikade in på Nordea banken och Gustav tyckte att det liknade en man som satt där inne. Vi gick in och frågade vad mannen hette och vips så var plånboken i rätta händer. Vi kunde gå stolta hem och var glada att vi gjorde detta för den här mannen. Många hade antagligen snott pengarna och låtit plånboken ligga. Men våra samvete hade inte klarat något sånt. Slutet gott, allting gott, och så blev vi en hittelön rikare. Det lönar sig att vara ärlig!

Ibland kommer man in i en dipp i livet. Man är sur, vrång, ledsen, glad, ledsen igen, lite sur osv. Den senaste tiden har jag varit en Björn som gått i ide. Verkligen totalt!  Ingeting är roligt och man vill bara ligga i soffan eller sängen hela dagen. Bästa av allt är om man får se sorliga filmer på det och få en anledning att fälla en liten tår. Men nu har jag ruskat om mig själv och sagt att jag ska komma tillbaka till civilisationen och börja höra av mig till mina vänner igen, vilket jag varit ganska dålig på den senaste tiden. Ni som vet, ni vet varför. Tyvärr blir det så när man har hundra tankar som krigar mot varandra i huvudet och ett jobb som pendlar mellan morgon och kvällspass hela tiden. Jag har även lovat mig själv och andra att träna. Men har jag gjort det? -nej! Så nu ska jag skärpa mig med det också. 

Okej, jag dör ...

Hej fina ni!

Usch fy vad arg jag blev igår på att Jeppe vann Paradise Hotel. Arh! När han kastade glaskulan i marken fick jag en sån klump i magen (mesigt jag vet) och tyckte så synd om Aina. Ja hann spelade spelet och han gjorde det hela vägen men hur hjärtlös får man vara? Ännu fattigare tyckte jag det var att inte dom andra deltagarna som fick dela på 300.000:- delade det på Aina med. 

Ja då ligger man här själv. Min första natt ensam i vår lägenhet och jag har lite smått panik fast vi bott här i 9 månader. Jag är en människa som hatar att vara själv. Dels för att det är så jäkla tråkigt och för att då sätter min hjärna igång och tänka på en massa dumma och helt onödiga saker. Ligger i sängen nu och jag tror helt ärligt att någon typ "onda dockan" liknande unge ska öppna dörren och typ äta upp mig, eller iallafall skrämma ihjäl mig så mitt hjärta flyger ut och sen ska hon sno mitt hjärtan och springa iväg. Lite irriterande att jag även tänker på att sängmonsterna under sängen ska få fnatt och typ dra i mina ben. 

Då var denna helgen slut. Känns som jag skriver det allt för ofta. Vilket innebär att tiden bara springer förbi. Igår blev det jobb med bästa Karoline och på kvällen åkte jag till min kusin för att fira hans 24 årsdag. Och ja bara tanken på att jag också blir 24 i år är hemskt. Igår var Gustav i Tyskland med fotbollen. Gud vad jag saknade honom. Varför saknar man alltid personer mer när man vet att man inte kan träffa dom? Än om tex han hade jobbat istället. Skalt!