Sometimes i want to cry but you make me smile

Som sagt så har jag ju försovit mig till jobb den senaste tiden. Hade man haft en tävling så hade jag nog vunnit titeln som "världens tröttaste 23åring". Idag hade jag ställt klockan på 06.00 med avsikt att stiga upp, mysa framför tven med frulle. Om jag säger såhär... Det gick inget vidare. 
Vaknade i panik 07.12 (börjar 07.30) kastade på mig kläderna jag fick tag i, lite halvdant smink, hann inte platta håret (ser ut som en lejonhane när jag inte gör det), cyklar i ilfart till jobb. Min frukost består av en clementin som låg i kylen och som förövrigt inte ens är min, sorry kollegor. Detta skulle jag vilja kalla allt annat än EN MYSIG MORGON!!
skärp dig fröken Welén. 

Igår hade jag nog världens sämsta dag på året. Tur jag har en sån undebar pojkvän som tar han om mig. Efter jobb sprang jag i princip hem och la mig i gustavs famn och han klappar mig på kinden och pussar mig i håret och låter mig vila. Finns det något tryggare?
Ryckte upp mig och cykla till gymmet i ÖSREGN. Kommer hem till dukat bort. Vi tar oss ert glas vin för att mysa ännu mer. Kvällspromenad som sedan slutar med hemmakväll. Ligger sedan uppe hur länge som helst och skrattar och pratar skit som bara vi kan. 
GUSTAV LINDQUIST, MY MAN! Massa kärlek. 






Kom ihåg mig?