Just sayin!
Ibland är det skrämmande hur mycket man egentligen delar med sig här på dessa bloggar. Jag har varit med om en person som kom fram till mig och berättade en massa saker hon visste om mig.
Min första tanke:
- Detta borde du inte veta om mig?
Följande av
-" jag läste det på din blogg"
Jaaa-ja, förklarar ju saken.
Men du? Varför läser du ens min blogg? Men vill man inte att vem som helst ska kunna gå in här och läsa så får jag ju helt enkelt sluta med detta.
Just sayin ti myself!
Men det är så skönt ibland att bara sätta fnatt på fingrarna. Sen kan man liksom kasta av sig det från axlarna. Så har man fått det sagt. Fast till dator skärmen eller min spruckna iPhone skärm ..
Precis som alla andra gör, tänker jag nu be om bekräftelse genom att berätta att jag har börjar träna. Igen. Efter två veckor på sopp-diet och tre veckor i Thailand (ja, jag var inte på gymmet innan den tiden heller, men SCHH det säger vi inte högt) så har jag varit på gymmet. Säger dock inte att det är många gånger men jag har iallafall tagit mig dit.
Det är ett jäkligt stort steg för mig som är så attans svårstartad. Så snälla säg att jag är duktig nu!
Istället för att räkna dagarna till Thailand så räknar jag nu dagarna sen vi kom hem från Thailand.
Så jävla störd. Hur orkar jag?
Tanken på att vi förmodligen inte kommer åka dit nästa år gör mig ledsen.
Vi ska spara till lägenhet/hus.
Men hallå det är inte roligt, jag vill resa!
Pffts, men känner jag oss rätt så kommer vi antagligen åka ändå men jag säger nu att vi inte kommer för det låter bäst. Man vet inte om gurra-bus är här inne och snokar, och drar mig i örat sen.
