Alone in my home

Ja då ligger man här själv. Min första natt ensam i vår lägenhet och jag har lite smått panik fast vi bott här i 9 månader. Jag är en människa som hatar att vara själv. Dels för att det är så jäkla tråkigt och för att då sätter min hjärna igång och tänka på en massa dumma och helt onödiga saker. Ligger i sängen nu och jag tror helt ärligt att någon typ "onda dockan" liknande unge ska öppna dörren och typ äta upp mig, eller iallafall skrämma ihjäl mig så mitt hjärta flyger ut och sen ska hon sno mitt hjärtan och springa iväg. Lite irriterande att jag även tänker på att sängmonsterna under sängen ska få fnatt och typ dra i mina ben. 
Jag är sjukt sjukt mesig. I know!
Därför har jag nu gjort en mur så jag ligger mitt i sängen så ingen kan nå mig. 
Kokade dock när jag kom på att jag glömt mitt nässpray.. ute i soffan. 
Kill me!
Pratade nyss mes Guff för att säga godnatt. Åh vad jag vill ha honom här bredvid mig. Jag är sällskapssjuk. 
Han ha varit borta i 4 timmar och set känns som 50 år. 
Min älskade Gustav PUSSSS!



Kom ihåg mig?