When it turn into something better
Jag startade denna bloggen med ett syfte för nästan 2 år sedan och det var att jag skulle få skriva av mig när jag mådde som sämst. Jag vill egentligen bara skrika högt och rakt ut. Sparka med benen och falla ihop på golvet i gråt. Jag gjorde inte det, jag höll mig stark. Fast när jag var själv då kunde tårtorna flöda bäst fan dom ville men utåt, då var jag stark. Tack vare alla min fina vänner och familj som peppade mig så är jag nog idag världens lyckligare människa. Men då var paniken då av att inte ha kontrollen, kontrollen över mitt liv. I början av mitt bloggskrivande här i denna blogg så var jag väldigt öppen med vad jag kände och hur jag mådde. Jag skrev precis det som föll mig in och efteråt kändes det så attans bra. Som om stenen lättat från bröstkorgen.
Jag gick tillbaka och läste lite och blev chockad av hur mycket jag ändå delade med mig av mina känslor. Jag är inte en person som öppnar mig så mycket. Mina närmsta vänner öppnar jag mig för, min familj och min pojkvän. Annars försöker jag alltid lägga på en "fasad", ingen ska få se att jag är ledsen.
Då hade jag inte så många läsare. Det var mina föräldrar och min Nathalie som läste. Men med tiden har bloggen ändrat och jag skriver mer om min vardag osv och här har trillat in så många besökare. Mina känslor stannar mycket inom mig och jag har inte lika lätt för att dela med mig. Ibland hade det varit roligt att veta vem det är som läser min blogg. Lägg en kommentar i kommentarsfältet eller något. Jag hade blivit glad.
Men rädslan att dela med mig för mycket är väl att ni är det så många som får veta, många som läser. Jag tänker efter innan jag skriver för att det inte ska bli fel någonstans.
Men vet ni vad, detta är mitt bollplank där jag får sparka hur mycket boll jag vill.
Jag tycker fortfarande att de är helt underbart hur mitt liv kunde vända från det jag ansågs som sämsta liv då, till det absolut bästa nu. Jag bor med världens fantastiskaste människa. Kärleken till honom är helt obeskrivlig. Det går inte att förklara. Denna kärleken, är riktig kärlek. Kärlek som jag aldrig kännt för. Efter mer än 1 år tillsammans pirrar det fortfarande i magen när jag är med honom. Är inte det helt fantastiskt? Vi är så lika. Det är du och jag, vi två. Min sambo är även min bästa kompis. Tryggheten hos dig får mig att bli lugn. Närheten av dig får mig att bli trygg. Tanken av att jag är din får mig att bli världens lyckligaste människa.
Emmie
Du är så stark min fina vän. Är så glad för din skull att du kommit dit du är idag ❤️
<3
Fina Mala! <3
