När andra världskriget utbryter i din hjärna

Vaknade av ett en liten krabat la sig över mitt huvud (?). Ja jag tycker om henne men man får ju aldrig sova ut. Hoppa på en, vill leka, kelar och älskar att ligga ända upp i huvudet på en. Panik!
Idag är jag så attans trött och fruktansvärt ont i mitt huvud. Har legat pall i soffan sen 08.30.  Tanken var en löparrunda innan jobb men har inte kunnat frukostera då mitt huvud har sprängts i småbitar och nu måste jag tvinga mig till jobb mot min vilja.  

Ibland undrar jag om ens liv redan är förbestämt, fast man inte vet om det. Som ett simsspel ungefär..
Vem tror på ödet? Har allt som händer en mening? Ska man bli klockare för vissa saker som sker eller det är bara en påminnelse på att uppskatta livet mer.  Jag är en människa som tänker väldigt långt fram, grubblar, funderar, försöker komma på lösningar innan ens problemet har skett, oroar mig för saker som inte är bekräftade eller ens relevanta för tillfället. Oron över att inte få leva mitt liv exakt som jag vill leva det. Men vem kan påverka det? - jo jag! Jag kan inte påverka allt och det är nog det som skrämmer mig. Att inte ha kontrollen över sin egen kropp och få bestämma över vissa saker. Mitt tänkande har lett mig in i en ond cirkel av negativa tankar och noll positivitet alls. 
No Word!
M

<3




Kom ihåg mig?