Jag har börjat ta tag i min träning och kost igen. Nu har jag haft ett uppehåll på ca 6 månader (rimligt), så nu är det fasiken dags. Har börjar springa vilket är väldigt underskattat. Gud så skönt det är! Mitt mål är trelleborgloppet 1 mil. Vilket är ett stort mål för mig då min kondition är lika med noll. Nästa år vill jag klara av både sydkustloppet och Göteborgsvarvet. Det känns som jag behöver ha något annat att fokusera på. Så eftersom jag kan det glömma att bli fit och vältränad så får det bli löpning. Man kan nämligen tro att det var jag som uppfann godiset, eftersom det är to die for! Men så är inte fallet , jag bara älskar det. Därav blir det inte något fit med denna kropp. Jag får helt enkelt stå ut med allt rullt.

Men fan, nä Malin kom igen nu. Kan alla andra bli vältränade så kan du. 

Jag vill verkligen klara detta, vill verkligen. Jag är så trött och hatar tanken att alltid försöka stå på ett visst sätt för att se smalare ut och dra in magen. Jag hatar tanken att jag inte kan bära alla kläder jag vill för jag tycker jag ser för stor ut. Jag vill känna mig bekväm i princip alla kläder, jag vill inte känna mig obekväm. För när man känner sig obekväm i det man har på sig så känner man sig ful, och känner man sig ful har man inte roligt, har man inte roligt vill man inte vara med. 

Jag stirrar mig blind på vågen och det måste jag sluta med. Jag väger mindre än vad många tror, för jag ser ut till att väga mer. Men denna kropp bär noll kilo muskler. Endast fett. 

Nä lite taggning nu Mallan, you can do it! 

Nä nu blev jag deprimerad av allt prat om vikt, fett och mög. Men ibland måste jag ha lite sånna här inlägg för att motivera mig själv, och det får ni leva med. 

Imorse när jag skulle gå på toaletten hittade jag vår lilla mise här. Sötaste!

Nu ska jag ta på mig och bege mig till jobb.